Hyllning till ett knippe fridens liljor.

Spatserar näck i min prunkande trädgård

i all min nakenhet
påtandes bland ris och ros
bland tist och törn vilket gör allt mödan lönt
visslandes på ett stycke preludium
never evergreens

den varma vinden vänder dom fallna lockarna i mitt hår
de många lockarna lockar fram ett porlande skratt
den heta solen råbusar med min spröda lekamen
en brunlätt lek från tå till topp

i fönstret ser jag Ewa skratta hysteriskt gråtande
åt min smått komiska ena sida
på min andra sida betar två drömmars enhörningar på vildhavren
på nektarens passionsblomma

i min trädgård pinkar jag in mitt revir mot björkarnas sus
muntergöken i fönstret tror att jag är spritt språngandes galen
det får stå för henne?
mitt lilla preludium börjar på att tona ut
och ett knippe fridens liljor breder ut sig i alltet för evigt.