I mitten av ett myller i sanden.

I mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
ser jag ett mönster ett glas från ett fönster
en luggad zebra i hammarplast

en djurisk kontrast som en uppstoppad trast
i all hast en upphittad datoriserad kvast
av blåkullastuk
som en pudrad gustaviansk peruk
moderna saker mordiska ting

det kändes som en jättelik albatross
en sagolik kaross
dess kylslagna vingslag i arktisk form

gav mig istället ett ivrigt sommarbarns
droppande drippande våffelstrut
på min svartbrända mage
svartare än svart ett tillgjort illtjut i falsett
togs sommarbarnets våffelstrut ifrån

och sade både ironiskt smått filharmoniska
lakoniskt att
sorry boys, glassen tog just slut sen någon minut
innan festen någonsin kommit igång

i mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
bland exstasiska badnymfer i gårdagens brokiga mode
med gubbar vars buk buktar ut utan slut
där bakarna är så breda att
att gäddorna tror satan förmörkat solen en gång för alla

den ilskna frun bland nådiga fruar
plipprar planlöst ut i ett homogent allmoge gräl
inlindad i sin mörkaste sjal
frustar som svartsjuka knubbsälar om en ensam sill

mönstret formeras allt mera till en enhetlig mening i sanden i
pissmyrelandet
där jag ligger mitt i smeten av allsköns grädda
utan egentlig mening alls
och ser melankoniskt över det såkallade paradiset
och tar för mig av den sol som föder oss.