En dag
när solen står som högst upp
i zenit
när värmen är som allra jävligast
när svetten skållar din innersta märg
när sanden blir till en helvetesglöd
i helvetes skärseld
i domedagens sista skärande sekund
och de rosa molnen
fyllda och fluffiga inte alls finns där
på himlen som jag tänkt mig
tar jag mig en djupfrusen grogg
stor nog åt en viking vars tunga torkat ihop
torkar svetten ur pannans svedda veck
rättar till kylskåpskalla kudden i hängmattan
lägger mig tillrätta i bersån
nere vid den evigt porlande ån
få höra dom avundsjuka fåglarnas hån
känna doften av björkarnas spån
betala av kättjans gudars lån
snarkar in
och låter den lealösa lättjan
bli en del av paradiset.
21 februari 2023
Solen ger och tar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dikt från roten. Di.9: Där våra vägar snubblar.
Jag bar på ord jag aldrig sa, på samvetskval som vägrade dra. Du log mot mig, jag såg åt sidan, och förlorade dig ännu...
-
S nön faller och vi med den, vad det någon svensk rockikon som sjöng på 70-talet en sanning med modifikation. Vissa av oss faller platt för ...
-
B örjade med att skotta bort all den komna snön på altanen så att jag och jycken Dino kunde komma fram behjälpligt på våran första promenad,...
-
Ä ntlingen börjar det bli barmark så man kan ta sig fram utan att slå ihjäl sig eftersom jag inte har kunnat cyklat på länge så har jag och ...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar