Rapport från en epadunksfri rullstol:
Rapport Nr.2
Mörkret är lika svart som mitt morgonkaffe är den ogästvänliga vintern ligger fortfarande kvar där tills någon själ trycker på tabort-knappen om nu någon sådan finns? Det enda som finns kvar är kvällen så långt den varar, rätt som det är kryper jag ned i sängen som är mitt andra hem där mitt första hem är min stol.
Det är det roligaste jag har förutom att jag får rätta till min förbannade ortos som ramlar ned minst en gång i halvtimmen, sen om det är så himla roligt det kan jag bara spekulera om?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar