09 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Stockholms ödessymfoni.

Sitter på en, sylta i Stockholm

hänger med dom, redan hängda

ser folket bli till, suddiga figurer

bli till luddiga filurer

genom dimmiga krökta fönster

räknar jag, lyckliga kex

utom Marie, min vän min best

finner inga, finner alla unhappy

tar en bira, tar en till

tar en prilla, tar en shot och lite till

allt runt omkring, mig mår illa

utom jag, som mår prima Vera

en stenad kontrast

ur pulsen, i citys märkta navel

ramlar primadonnorna ut, och spyr som galna hundar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Spridda tankar 37: Den otakta tiden.

"Denna lördag ligger familjen för ankare med förkylning feber olika relaterade krämpor och så vidare, medan jag själv befinner mig i gr...