30 november 2020

Säg nej nej vinterland.

Idag åkte vinterdäcken på det var bara en tidsfråga? Kylan börjar göra sig gällande landskapet känns som om den börjar, förbereda sig för snön. Bara en fråga om när plötsligt händer det bara? Även min själ förbereder sig för vintern min mentala status bara väntaren pendlar i sitt läge.

På att den där helvetiska vinter skall raka loss. Jag är en av dom som avskyr vintern garanterat alla dess iskalla delar. Men så har det inte alltid varit det fanns en tid då jag sannerligen älskade snön? Kanske jag inte visste bättre? Kanske inte var mogen?

Även om jag bor i ett land uppe i norr med fyra årstider så kan jag aldrig förlika mig med vinter? Utan finner den enbart som ett nödvändigt ont ungefär, som den där hemska gröten som morsan tvingade i mig som barn. Tror faktiskt att, jag aldrig blev riktigt normal igen efter den mardrömsliknande gröt perioden. Tänk ändå vad gröt kan göra med din kropp sannerligen hemska saker ingenting som man önskar sin värsta ovän att behöva genomlida? Någon skam i kroppen har man allt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: När drömmarna lyfter?

"Alla har vi väl våra drömmar stora som små, kanske är det så att någon procent av alla samlade drömmar har gått i uppfyllelse? Oftast ...