Jag väntar där tiden står still, med hjärtat fullt av allt jag vill. I tystnaden hör jag drömmar slå, som vingar som längtar att lyfta och nå.
Jag bär en längtan jag knappt kan förstå, en stilla kraft som vägrar att gå. Den viskar om något jag ännu ej ser, om dörrar som öppnas, om allt som kan ske.
Ibland känns vägen så lång och kall, som om mina drömmar försvunnit i nattens fall. Men djupt inom mig finns en låga kvar, en glöd som minns allt jag någonsin var.
Jag väntar, men väntan är inte tom, den formar mitt hjärta, gör själen om. För under min stillhet, där ingen ser, växer en styrka som sakta blir mer.
Och kanske är längtan en del av mitt liv, en osynlig kraft, mitt innersta driv. Jag bär den med varsamhet, låter den gro, för någonstans inom mig vet jag ändå:
Att även när mörkret tycks hålla mig kvar, finns elden jag burit, finns allt jag har. Jag väntar med hopp, jag längtar med glöd, och känner hur livet pulserar i mitt bröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar