Vi seglar på ett hav av löften,
där vänskap växer, stark och skör. Vi delar skratt och hemligheter, men döljer ord som ingen hör.
Bakom leenden finns intriger, viskningar som vinden bär. En blick kan så ett frö av tvivel, där tillit nyss var allt vi höll kär.
Konflikter stormar, hjärtan brister, och stolthet blir ett vasst försvar. Vi tappar bort varann i dimman, glömmer allt det fina som vi har.
Men under ytan glöder kärlek, som vågor slår mot klippans kant. Den rasar vilt, den drar oss närmare, trots svek och löften som försvann.
För vänskap är ett hav i rörelse, ibland så lugnt, ibland i brand. Och kärlek, den kan trotsa stormen, om hjärtan möts och finner land.
Så låt oss våga stå i ovädret, med ärlighet som enda segel kvar. För även när de högsta vågor faller, finns band som håller — år för år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar