31 oktober 2026

Handplockade funderingar etthundrasextioett: Den som lever får se.

Denna alla helgons dag slash Halloween går i minusgradernas tecken när jag var ute med hunden runt 7.30 i morse så var det någon enstaka minusgrad vattenpussarna var isbelagda och frosten täckte allt i sin väg även bilarna var klädda i glittrig frostkostym så fint så fint men ack det är nu det börjar, ger man Kung Bore lillfingret så tar han snart hela handen och i värsta fall pumpar oss fulla av snömassor. När man var ung som i mitt fall var sjukt länge sedan då tyckte man snö i alla former var hur kul som helst man byggde snögrottor i smällkall kyla tills både fingrar och läppar var blåfrusna på den tiden hade man bara stickade lovikkavantar som blev djupfrustna efter ett ögonblick, belöningen var dock varm choklad och prickig korvmackor då mådde man som en prinskorv med rätt att njuta.


Idag är det dessutom grannens dag som instiftades för att lyfta fram goda grannrelationer och motverka negativa stereotyper kring grannskap allt det där låter hur bra som helst men i vårt fall är det knappast så utan vi omges av knepiga lustiga och otrevliga personer som knappt hälsar eller ens svarar på tilltal, i det här fallet är det bara en ren och skär otur att hamna i denna sociala rävsax förövrigt har vi haft på alla andra ställen en underbra trygg grannrelation vilket såklart har skapat en kollektiv trygghet det är ju så det skall vara i den bästa av världar.


Vi uppmärksammar även världsdagen för städer som instiftades av FN:s generalförsamling för att uppmärksamma de utmaningar och möjligheter som ökad urbanisering innebär. Dagen syftar till att främja hållbar stdsutveckling vilket är en viktig fråga globalt men även särskilt aktuell i Sverige där en stor andel av befolkningen bor i städer. Allt sedan industrialiseringen började i Sverige under 1800-talet så har befolkningen flyttat från landsbygden som avfolkades och in till städerna där jobben finns, egentligen så har ingenting förändrats sedan 1800-talet folk flyttar fortfarande in till städerna där förhoppningsvis jobben finns för ute på bonnlandet finns det knappast jobb och alla vill inte jobba med jordbruk och förresten finns det knappast några bönder kvar och dom som finns lever på lösa boliner och en ständig kamp för överlevnad.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.32: Bland snålblåstens lycka.

Jag har lärt mig att livet inte alltid handlar om de stora orden, om segrar, framgångar eller drömmar som aldrig tycks ta slut. Jag finner d...