Tittar mig i spegeln
Det händer men
ser en vålnad ser mig själv i ögonvrån
ser ett hopsnörpt kolli en biprodukt från fornstora dagar
inga spelande ansiktsdrag som solar sig i den forna gångna glansen
Ser ett fastnat avgrundsvrål som stockat sig i skrån
ett ting som borde vara hemma här
en anonym viol vissnar någonstans i dikesrenen
en död själs krävan
ett stycke liv suddas ut blir till en fotnot i nått lexikon
en ande föds någon annanstans
Det nästan döda vinner mer terräng
än vad den någonsin har förtjänat
flugan i vrån pockar på min tudelade uppmärksamhet
den liksom jag letar sig till en ond bråd död
den har ingenting att förlora förutom döden om livet är det kärt?
Oddsen talar emot den
marginalerna lika små som obefintliga
Men leker en stund med mitt knivbladstunna tålamod
lika tunn som den är vass.
lika transparent som den är genomskinlig
flugan räknar kallt med att jag skall nonchalera dess tidsbegränsade livskraft
Men i själva verket är jag kallare än döden mörkare än livet
dess död blir lika besinningslös som välment
i grunden går vi alla samma utstakande väg.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar