Äntligen får man krypa ned i sänghalmens förföriska himmelrike efter ett dygns vånda med förkylningssymtom och galopperande feberkänningar från och till med en avvikande aptitkänsla som gjort att dagens matintag har varit ytterst minimal, förutom en skål pasta carbonara har jag lyckats med att få i mig en skål av gårdagens superba äppelkaka a lá moster solveig och en minimalistisk skål päronglass med inslag av mjölkchocklad dagen har även innehållet ett par piller var fjärde timma för att hålla allt i schack.
Att vara man och dessutom ha förkylningsympton är ingen bra kombination för åtmindstone mina kvinnor i hushållet där både hustrun och dottern påstår att jag fejkar som värsta dramaqueen som en fullfjädrar skådis i action, trots mina galopperande feberkänningar 2.0 och annan kroppslig frustation så köper dom inte mitt begynnande sjukdomsläge. För att ha en chans att övertyga damerna i fråga skall man antingen vara allvarligt skadad eller döende i sista fasen. Förhoppningsvis kan mitt onormala pillerintag göra att jag kan jobba imorgon och bevisa än engång att det som inte dödar mig stärker mig.
Vi befinner oss förnärvarande i värsta förkylningstiderna med värme kyla regn blåst whatever och andra själiga orsaker med snoriga ungar hostande kunder i närbutiken med feberaktigt klientel i folkvimlet som trots symtom av okänd karaktär andå stressar sig i väg till jobbet i tron om dess starka immuförsvar skall rädda dom men i själva verket smittar dom ner allt och alla i sin framfart där ens ego är större än allting annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar