20 september 2026

Handplockade funderingar etthundratrettiotvå: Det mörknar i horisonten.

Konsten att göra precis ingenting är minsann en svår konst att få timmarna att gå fort utan att man gör ett dugg är en omöjlighet för en rörlig människa som jag är, efter ett tag i medveten träda börjar man bli rastlös och då börjar man dammsuga damma och våttorka övervåningen tvätta en maskin plocka ur och i diskmaskinen men jag får inte börja med äpplepajen för det är frugans gebit nåde mig om så sker. För hiskligt längesedan var även jag en hejare på efterrättspajer i olika smaker och former men numera är jag en hejare på att njuta av min frus förstklassiska rätter. Kom ihåg min far som var totalt handfallen i köket det var den generationen som inte behövde vara i köket det enda han var bra på var pulvermoset som han hade snits på, för egen del kan jag fortfarande slänga ihop magiska rätter om det kniper men tyvärr är det väldigt sällan sånt händer.


Alla är vi bra på någonting personligen så ligger min styrka i ordens magiska värld det inbillar jag mig förstås min frus styrkor ligger på helt andra plan även om hon såklart är duktig på att skriva på något sätt kompletterar vi varandras styrkor och svagheter. Även om jag är duktig i matlagning enligt mig själv så låter jag hellre min fru göra magin i köket skulle jag göra det blev det nog pannkakor för hela slanten eller så blir det en salig soppa av det hela. En detalj var när jag satt i rullstolen med skadat knä och frugan hade brytit handleden då fick vi verkligen nyttja varandras styrkor när nöden är som störst då gäller det att frigöra andra krafter till en gemensam sak.


Hösten fortsätter att bre ut sig över landet hos mig börjar trädens löv på att ändra färg man går från shorts till långbyxor från T-shirt till långtröja från sommarens soliga sinne till höstens lite karga vemod det har jag dock inga problem med därför att jag njuter till fullo av mörkret av den smått höga och kylslagna luften, det mentala inre börjar att förbereda sig för det som komma skall vilket bara är en naturlig process vissa av oss klarar övergången galant medans andra får problem av en eller annan orsak. Det kommer att bli mörkare för varje dag som går tills den första snön lyser upp det hela sedan finns det ingen återvändo förens våren kommer igen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Handplockade funderingar etthundratrettiotvå: Det mörknar i horisonten.

K onsten att göra precis ingenting är minsann en svår konst att få timmarna att gå fort utan att man gör ett dugg är en omöjlighet för en rö...