Snön lyser med sin frånvaro medans regnet lyser med sin närvaro världen är liksom upp och ned, kanske är det så att vi blir tvingade att gilla läget fast vi inte vill det? Självklart vill jag inte ge er någon negativ bild av väderleken, men visst fan är vi på väg mot fel håll? Personligen är jag uppvuxen med kalla vintrar med massvis av snö, men blickar jag ut över den gröna regniga pulkabacken så får jag en tår i ögonvrån.
...råkade morsa på en fallen ängel
mosad till både kropp och själ
den verkade känna mig väl
men jag inte den
känner inga fallna änglar
förutom då min spruckna spegelbild
en personlig nidbild...
I det stora hela är egentligen människan en liten prick i sammanhanget men inte vilken liten prick som helst, utan en som kan kullkasta hela planeten genom ett tryck på en knapp som aktiverar undergången. Hur det än är så har världen blivit ond och ogästvänlig där klassklyftorna är större än någonsin förr, krasst kan man säga att dom rika har blivit rikare och dom fattiga fattigare.
...mot mångubbens skira siluett
får varulven i mig att bedarra
och bedyra min osvurna odödlighet
i verklighetens ljusa rum
slåss jag mot mörka lömska skuggor
som attackerar mina dova dimmiga konturer
förloraren
får bli vargens sista buffé...
Även i år finns julgranen på sin givna plats med kulor i grenen glittret och allt det andra som ger helhetsintrycket. Även om inte julstämmingen infinner sig utomhus så finns den definitivt inomhus. Frugan är en mästare i att pynta och man gör ju det man är bäst på, min lott är att vara hantlangare diversearbetare och städare i en och samma person. Min passion ligger på ett helt annat plan men finner så klart glädjen i att frugan blir glad åt allt vad julens fröjder bär med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar