Jag hade en önskan om en vit jul, på något sätt gick den önskan i uppfyllelse kanske inte några jättemängder snö men ändå så pass mycket att asfalten fägades vit nu för tiden får man vara glad för det lilla. Så här i juletider inträffar magin i olika former, men som allt annat så måste man tro på magins kraft för att det skall ske och verkställas. Denna julaftons morgon gick jag tidigt ut med våran jycke Dino i ett öde landskap, dom ända jag såg förutom några lösryckta harar var dom många bilarna till och från någonting?
Eftersom jag fortfarande har kvar mitt barnasinne i behåll på gott och ont enligt frugan som vill att jag skall vara vuxen en gång för alla, så undrar jag vad som döljer sig i klapparna under granen? Jag undrar fortfarande hur många klappar är till mig, den pirrande känslan kan ingen ta ifrån mig så länge som jag lever. Eftersom jag förväntas vara vuxen så är inte paketen det viktigaste utan själva känslan på julaftonen. Sedan gör det ju inte ont om man får något enstaka paket det liksom hör till.
Efter att ha blivit kommenderad till att städa badrummet så har jag nu gått ned i ett komaliknande energisparande läge där varje steg är slösande. Mitt jobb denna julafton är att valla hunden i omgångar att vara behjälplig samt att både vara en god värd och julklappsutdelare sånt tar på krafterna men var gör man inte för kärleken. Dagen har bara börjat nu är det bara en lång jobbig väntan till julklapparna, men först betar man av Kalle Anka vid tretiden sedan kan allt hända denna magiska dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar