Att vissa delar suger mer än brukligt. Medan andra delar inte gör nåt alls? Varken suger eller tuggar. Så kan det vara i dom bästa utav världar. I min värld härskar mellanläget, det mitt emellan bra och dåligt. Ett vakuum tillstånd, av gud vet vad? Endast dom bästa segrar? Så var det i alla förr. Då körde jag med den omvända olympiska filosofin. Det viktigaste var inte att delta utan att vinna? Vem fan minns tvåan? Inte jag i alla fall. Den som blev tre i kvarters mästerskapet, minns jag mycket väl. Det var jag som fick en taskig start. Sedan kroknade jag som en härsken ostbåge.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar