Att verkligheten inte är sådär jävla supercool som du vill tro? I din värld existerar säkert enhörningar och fagra kvinnor/män på blommiga ängar? Egentligen är våran riktiga verklighet förlagd på en jävla mörk bakgata. I nån sunken förpassad bakgård i en förort, på en plats där inte ens gud vill vistas på? Just på en sådan plats har mitt liv funnits på. I en avlägsen forntid bortom tid och rum. Men fortfarande i mina bästa stunder, kan jag se enhörningarna beta av maskrosknopparna vid utedasset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar