Idag kan man lugnt säga, att man har levt i tidsbubbla? Från morgon till sen eftermiddag har tiden stått liksom stilla. Den har visserligen vibrerat något? Men generellt sätt är det som att simma i en vakuumpress. Där alla möjliga sinnen vänds ut och in. Huller om buller om vart annat. Till separata delar slits loss och landar på sin rätta plats? Visst låter det sjukt psykadeliskt? Det är precis vad det är är? Länge leve den visionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar