Tja vad säger man om livet? Ibland är det en dans på rosor. Oftast är det som ett plurr i en bottenlös dyngpöl. Det varierar dag från dag. Ingen dag är lika, fast man inbillar sig det? Men förutsättningarna finns där hela tiden. Det gäller bara att knyta an dom. Få dom på sin sida, och vara trygg med dom? Tja livet är en konst? Målar man illa. så får man stå sitt kast. Målar man bra, höjs man till skyarna. Ett sorts faktum summarum. På alla håll och vinklar. Oavsett vem man är vad man gör, så har man sin plats säkrad. Åtminstone inbillar jag mig det? Men den sanningen kanske ser annorlundare ut i andras världar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar