Nu har vi nått en gräns där bägaren håller på att rinna över? En sorts smärtgräns. Ett illavarslande symtom. Ett märke på vad som är rimligt, vad som är rim och ranson? Det kan i stort sätt vara vad som helst, mellan bäck fura tall? Mellan en vädjande betongsång till en härsken taggbusks symfoni. Nån stans där bland kråksången krackseleri sjunger näktergalen blekt, en näpen trudelutt för nån sorts bekräftelses skull? Herregud vi är tillbaka på ruta 1? Hjälp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar