Efter 1,5 vecka har man så kommit in en lugn trall? En stilla lunk i periferin. Man gör bara det som är absolut nödvändigt, resten sparar man åt framtida öden? Faktiskt ganska skönt. Jycken är den enda som behöver ut med jämna mellanrum. Vilket är helt okej. Det där med att ladda batterierna är en förutsättning för fortsatt jobb. På tal om jycken så har han blivit värsta mamma grisen. Frugan kan inte ens gå en meter utanför ramarna, förrns jycken gnäller. Vilket är en bieffekt av frugans hemmajobb. Till hösten väntas andra jobbtider för min bättre hälft. Men jycken är förvånadsvärt anpassningsbar, han finner sig i det mesta. En trogen vän alla dagar i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar