Tomas Rolfhzon Ekman

07 november 2021

Personligen så är en kamp inga som helst problem?

Min dag börjar närma sig slutet en dag som knappast har innehållit vare sig onödigt stress inåtvända tvångsföreställningar inte heller leenden gjorda på lösa boliner nä bevare mig väl. Våran asiatiska buffé blev en lyckad kamp mellan känsliga men kräsna smaklökar och motståndarna som bara ville vägra att backa om i detta fall blev det nog en väldigt jämn kamp. Som sagt denna dag har vi endast bara varit tills nu då dom olika familjemedlemmarna kryper in i sin må bra bubbla. 

Min dotter glider med lätthet rakt in i streamingbubblan utav gammal vana min högvördiga hustru sjunker rakt ned i deckar träsket för att stanna där nåt avsnitt. Personligen kryper jag under täcket för att i viss mån skriva av mig nåt uns av min kroniskt inneboende frustation, att slänga ut mig nån bråkdel av mitt utloppsavfall. Låt oss säga som ett mentalt primalskrik i citykärnan utan att nån jävel varken hör eller lägger märke till dig. Så kan det vara i dom bästa av världar.

Staplar plåtliken på hög


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar