Sitter fast i en bottenlös buffert?

I min ålder med minst 6 år kvar att jobba känner jag att jag sitter fast i en trång ekonomisk rävsax bokstavligt sätt gör jag faktiskt det skriftligt absolut. Mina surt förvärvade pengar vartenda litet jävla korvöre som jag betalar in i dag  går åt till att finansiera dagens pensionärer och dom blir fler och fler. Om jag nu blir pensionär någon gång vilket man såklart får hoppas i den korngryniga närliggande framtiden då är pengarna garanterat slut liksom finito. Då finns det säkert inget kvar till min i sammanhanget förmodade skrala pension? Är jag bitter svar ja? Jag har aldrig haft någon superekonomi för att spekulera bort mina pengar i olika typer av riskfonder, aktier eller värdepapper. 

Hade jag inte dessa surt förvärvade slantar hade det aldrig gått jämt upp peppar peppar kredit och pledit har balanserats väl än så länge det är så knappast något bred buffertsparande att tala om? Vad är en buffert? I min värld handlar det om att i nån mån lägga undan en slant till kommande behov. Vilket minsann inte är så lätt när marginalen i stort sätt är obefintlig. Men så är det att vara en i majoriteten av låglönejobbare utan valmöjligheter vi får ingen chans till att vara med att äta oss mätta på pamparna feodalfyllda smörgåsbord? Möjligtvis kan då makteliten i bästa fall slänga ut några mögliga smulor. Scenariot känns en ekonomisk ättestupa faktiskt ganska förnedrande men dessvärre en sann och krass verklighet för många utav oss.