Älskar sådana här surmuliga lite kalla kvällar då den föregående nattens underkylda regn har blött mitt ögonmärkta landskap och framkallat ett tjog av blandade lukter av kända dofter från blöta stelfrusna löv och vinterberedd omgivning. Utanför anar jag en skorrande mikrofon röst uti etern som för fram sina olika budskap i ett gällt eko. Ibland blir det rundgång i horisonten då skär sig hela skiten, eftersom jag även har förlorat delar av hörseln så lider jag knappast av det.
Kan gissa mig till att mikrofon rösten kommer ifrån universitetet från samma håll hördes även den gångna sommarens intensiva kårfester som knappast går av för hackor. Ett riktigt dunka dunka till långt in på småtimmarna utan avbrott. Fan man är ju bara en enkel student med rätt att få supa till ibland när tentan skiter sig? Det inte morsan vet lider ingen annan heller av eller hur det nu var? Personligen ligger jag tryggt förankrat i sänghalmen ingen annan plats är för stunden skönare.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar