Min sanning kan vara som ett vridet faktum?

Förr eller senare kommer sanningen ikapp dig hur man än vänder och vrider på faktumet ? På ett eller annat sätt oavsett vad du har gjort vad du har sagt eller vem du är eller var och blir den hinner alltid ifatt dig på ett eller annat sätt så jävla obehagligt men sant så är det bara liksom? Min sanning oavsett vad bär jag alltid med mig vart jag än är vart jag än går så finns den alltid där på ett eller annat sätt som ett tryggt förvar i min kropp. Allas sanningar kanske inte är som min sanning det kan variera sjukt mycket? 

Min kanske är ganska simpel i sammanhanget men i dagsläget vet egentligen ingen inte ens du din inre röst grannarna din skröpliga mormor eller ens jag vad som är den rätta sanningen för vem för vad? Hur seriös är den som berättar den? Det sägs ju att man inte skall skjuta budbäraren ibland, blir det så när olyckor händer lätt. Idag blir min enkla sanning den att i ordninggöra en rejäl räkmacka det genuint enkla är det allra bästa. Simply the best det minsann är min spartanska simpla sanning denna afton take it or leave it.