Förändringarnas osäkra men anpassade värld?

Minns när jag bara hade 2 dagar kvar på min ofrivilliga corona karantän det enda som man kan göra då var att försöka upprätthålla sitt krackelerade anseende. Sin sviktande moral sin etik samt sina värderingar naturligtvis även sitt självlysande skelett. Gör man detta verkligt då har man kommit långt i all sin anspråkslöshet. Naturligtvis fixar man utan problem detta mandomsprov? I min värld byggdes livet på 5 anpassade grundpelare ett friskt liv schysst ekonomi sina värderingar och såklart framtiden just i nuläget kanske man har alla dom basala delarna? Men om morgondagen den vet man inte ett spår av? 

Allt kan förändras bara på nån bråkdel av en sekund? Man kan varken förbereda sig eller planera? Det som händer händer det som sker sker nu för tiden bär vi alla våra olika besvärande bagage som gör att vi inte gillar läget vi befinner oss i. Vi måste alla anpassa oss i den värld som vi råkar befinna oss i. På gott och ont. Vet inte ett smack vad som händer inom en tidsrymd eller om tiden som rinner ifrån oss? Blir det bättre eller sämre det står visst skrivet bland stjärnorna? I dagsläget känner jag mig som den lilla oskyldiga pojken som sätter morotsnäsen på den tinade snögubben. Det får liksom bära eller brista?