Ofrivilligt läge i nutiden?

Tänk att bli en sur gammal bitter häxa eller typ en insnöad trollgubbe som inte längre hänger i sin nutid när man blir pensionär av en eller annan orsak? Märker av den ingrodda bitterheten hos dom gamla som nu under corona före och efter tiden och den pågående smittspridningen har suttit ofrivilligt isolerade. För att nämna en gammal dam i min omgivning en ensamstående änka som har suttit isolerad från och till i långa perioder. 

Hon miste sin man i slutet av 70-taletmen har gått ut i vissa små etapper. Mindre för varje dag. Bär munskydd och handskar i rädsla svärmor har allt efter hand blivit sjukt nojig. Så pass mycket att det har slagit sig på skallen det bittra lyser allt mer igenom så vill inte jag bli om jag blir äldre eller så blir jag väl än värre beroende på hur situationen ser ut då? Hugedamig vilken mardröm oavsett vad. När jag blir äldre i min drömbild kanske både världen och omgivningen ser betydligt annorlundare ut kanske även möjligheterna?