I horisonten vankas det morgonkaffe?

I morse vaknade jag upp med livet i behåll jublade instinktivt lite inombords det gör jag förstås dom flesta dagarna känns sjukt bra i en frisk tillvaro! Utanpå känner jag mig starkare än någonsin förr som den där kaxiga myran som bär 50 gånger sin egna vikt. Inombords är det värre där faller regnet ned i strida strömmar de inre konfliktproblemen hopar sig som ogenträngliga mörka moln i horisonten lite som en polsk komisk riksdag. Kravlade mig ändå upp ur den där invanta sänghalmen. Satte på kaffepannan som förövrigt är det enda man får sätta på nu för tiden jag skojar inte? Utan morgonkaffe är det inget värdigt liv? Varken det ena eller det andra är värdiga liv om man nu hård drar det hela uti sin spets så sant som det var sagt. 

Fick frukost pannkaka och laddade brödrosten med vete ammunition en krutfylld naturprodukt som till slut briserade till allas våran glädje. Ett tag kändes det som om denna arla morgonstund kanske landar problemfritt med fars dag och allting? Men dagen den hade knappt bara börjat sträcka på sig så jävla typiskt när batteriet i vår praktiska dammsugare hade pajat lagt av att producera. I och för sig så hade maskinen varit inslängd i vårt förråd i en tid och evighet. Eftersom man tror på någonting gud vet vad så trodde vi förstås på att det blir väl inte så himla dyrt att byta ut det där jävla batteriet? Men det blir det läste vi oss till. Nu står vi i valet och kvalet om att skall vi slänga skiten på tippen eller köpa nytt batteri troligtvis inte eller köpa ny maskin? En senare fråga dom lärde lär fortsätta slå sina kloka huvuden sönder och samman någon gång kommer vi säkert på det bästa alternativet?