Apropå dagens busschaufförer kan man inte säga mer än att dom åker planenligt mellan punkt A till punkt B utan att vare sig överraska eller chockera hålla sig strikt efter tidtabeller och så. I min yngre medelåldersperiod bodde jag några år på bonnlandet med min förra familj i en villa med fruktträn och hela bärbaletten men även ett vidbrett potatisland en period i mitt liv som gick under benämningen gröna vågen eller flower power om ni hellre vill det? Denna busschaufför som jag tänker berätta om var en glad prick ibland var han för glad så han lätt kunde bli för "too much".Men hur som helst under en av många bussresor nån gång på mitten av 80-talet med denna kroniskt glada chaufförs prick blev en av stam passagerarna plötsligt akut sjuk det här var långt före smartmobilernas och hjärtstartarnas tid. Möjligtvis kanske nån enstaka ägde nån tegelstensliknande mobil som hade noll teckning vilket i sin tur var stört omöjligt att kommunicera med.
Nu var goda råd dyra denna glada busschaufför berättade för oss lite oroade i högtalaren att han minsann tänkte åka till sjukan med en jävla fart dom som vill hoppa av nu får gärna göra det. Sagt och gjort till sjukan bar det men det var ett par mil bort. I bussen fanns det ett tio tal passagerare som alla ville vara delaktiga i den akut sjuka passageraren inga hade plötsligt några tider att passa. Busschauffören började dra av ett par schlagers i högtalarna vilket vi för tillfälligt helt accepterade eftersom den sjuka passageraren inte låg för döden. Denna glada prick var dessutom en erkänd även ökänd men komplett värdelös karaoke sångare vilket var ett snäpp sämre än den värdelösaste badkars sångare skit samma. Efter ett tag kom vi fram till sjukan med ett skrikande bredställ.Alla passagerarna hjälptes åt att bära ut den akut sjuke men icke döende passageraren till akutpersonalen. Sedan den dag blev den kronisk glade busschauffören en "too much" legend bland myllans alla pillemariska bönder pigor drängar och lealösa kreatur.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar