Allt det jag ser är inte alls guldet som glimmar? Det mesta är faktiskt bara simpelt kattguld. Små flagor av flärd. Lite falsk glamour på ytan? Mina guldklimpar är levande personer som familjen vänner i mediala sfärer och annat. Utan dessa briljanta unika korn skulle min på ytan gjorda gloria falna, och förlösas som en möglig tvättsvamp uti den stora oändliga vintergatan
Rätt som det är kan hipp happ jag hamna i en konkav rymdbubbla, som jag lätt kan fastna i. Som bara kan öppnas av någon med mistlur? Eller med en som har det rätta intresset. Dessa växer inte på spridda galaxer minsann? Hur som helst är världen fantastisk så länge den snurrar runt sin axel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar