Det där om att fälla förlupna tårar över sommarslutet? Stämmer verkligen in idag, då jag kunde mig ana den första begynnande höstdagen? Den grågråa himlen ligger som locket på, det blåser snål kalla vindar en del träd börjar faktiskt gulna och tappa bladen.
Det kan mycket väl vara så att sommaren, börjar vända på sista bladet ur sin lysande bok? Eller om vi har tur, är dom här dagarna bara ett sorts icke lustigt mellanspel av höstgudarna? Förr eller senare men inte tidigare för hoppningsvis, kommer dom där höstgudarna ändå att äntra scenen och bana väg för den iskalla Kung Bores kylslagna hov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar