22 november 2026

Dikt från roten. Di.53: När tomten knackar på.

Jag har väntat nästan hela året,

på den där kvällen med tindrande ljus.
När mamma säger att tomten snart kommer,
och spänningen dansar omkring i vårt hus.

Jag tittar på paketen under granen,
de hårda känns spännande, de mjuka likaså.
Vad kan det finnas i alla dessa klappar?
Är det något jag drömt om, något jag ska få?

Jag lyssnar efter bjällror i natten,
och spanar mot fönstret gång på gång.
Kanske hörs snart tomtens tunga steg,
kanske sjunger han på sin gamla julsång.

Men allra mest önskar jag snö på taken,
stora vita flingor som faller så lätt.
Att världen blir alldeles tyst och gnistrande,
och julen blir precis så där underbart rätt.

För julen är mer än leksaker och klappar,
mer än choklad och en strumpa med hål.
Det är varma kramar och glittrande ögon,
och människor tillsammans kring samma bord.

Så snälla lilla tomte, glöm inte vår gata,
kom gärna med släden när stjärnorna tänts.
Jag lovar att sova, fast det blir ganska svårt,
för tänk om jag missar när julen blir verklighet!

Och när jag till slut kryper ner under täcket,
med hjärtat fullt av förväntan och frid,
då hoppas jag snön ligger vit utanför fönstret,
och att julens magi får stanna en evinnerlig tid.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.53: När tomten knackar på.

Jag har väntat nästan hela året, på den där kvällen med tindrande ljus. När mamma säger att tomten snart kommer, och spänningen dansar omkri...