22 november 2026

Dikt från roten. Di.52: Dom inslagna drömmarnas väntan.

Jag har slagit in mina drömmar

i silkespapper av längtan och hopp,
lagt dem varsamt någonstans i hjärtat
där inga främmande händer når opp.

Men åren har stulit några löften,
och hoppet har tappat sin glöd,
kvar finns en längtan som knappt längre andas,
en stilla förhoppning i ensamhetens sköd.

Jag väntar på något jag ännu inte känner,
en kärlek som trotsar både tid och rum,
där två vilsna själar äntligen möts
och tystnaden aldrig mer känns så tom.

Kanske finns den där bakom nästa hörn,
i ett oväntat möte en alldeles vanlig dag,
där hjärtat åter vågar slå dubbla slag
och livet får tillbaka sitt förlorade behag.

För innerst inne har jag ännu en dröm,
om händer som stannar och blickar som består,
om kärlek som inte behöver några löften,
men som växer sig starkare för varje år.

Så låt mig få vänta, trots brustna illusioner,
trots förlorade hopp och en längtan på sparlåga.




För någonstans måste den finnas,
den stora eviga kärleken
som gör det värt att börja om och våga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.52: Dom inslagna drömmarnas väntan.

Jag har slagit in mina drömmar i silkespapper av längtan och hopp, lagt dem varsamt någonstans i hjärtat där inga främmande händer når opp. ...