19 november 2026

Dikt från roten. Di.50: Bara tomma löften.

I den ljusa sommarnatten,

där himlen aldrig riktigt blir mörk,
står jag kvar med mina tankar
och ett hjärta som känns märkligt skört.

Din kärlek fladdrar bort som fjärilar,
på vingar tunna som ett andetag,
och kvar blir bara tomma löften
från det som var vårt gemensamma jag.

Det gör ont på ett nästan vackert sätt,
en fjärilstunn smärta under huden,
där varje minne river upp en längtan
och varje tystnad känns som tusen buden.

Vi säger farväl med darrande röster,
med tårar som faller utan ljud,
medan sommarnatten håller om oss
som om den ville trotsa alla slut.

Och när du försvinner bort i gryningen
finns bara doften kvar av dig och mig.
En kärlek som en gång var hela världen,
men som sommarnatten sakta bar iväg.

För vissa avsked tar aldrig riktigt slut,
de lever kvar i hjärtats innersta rum.
Som fjärilar som tappat sina vingar,
i en sommarnatt som aldrig blev helt stum.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.50: Bara tomma löften.

I den ljusa sommarnatten, där himlen aldrig riktigt blir mörk, står jag kvar med mina tankar och ett hjärta som känns märkligt skört. Din kä...