Störst av allt är kärleken?

Fast det bara har gått ett par timmar saknar jag min älskade hustru så oerhört mycket. Det trodde jag inte? Det där med att vara gräsänkling kan vara hur kul som helst endast en kortare period. Är man nu inte van med nåt annat? Sen vill man såklart få hem sin familj igen. Min hustru och jag har varit tillsammans i stort sätt varje dag i snart 20 år, så visst fanken känns det tomt när dom åker iväg utan mig. I år hade jag inget annat val mer än att bli hemma tack vare min brutalt kraftiga influensa. Så är det så blir det.

Trots allt detta ser jag ändå fram emot ett gäng självständiga dagar lite egentid på tu man hand. I stort sätt göra vad jag vill inom moralens råmärke? Sånt är bra för själen och definitivt också för husfriden. Det viktigaste är att man älskar varandra oavsett om man är borta eller hemma whatever? Äsch nu fäller jag nog en liten förlupen tår som både hyllar kärleken och egentiden amen.