Tja vad gör man i mitt läge som ofrivillig gräsänkling, i min roll som en urbaniserad dagdrömmare? Tja man slår väl på den stora trumman bang bang och låter drömmarna tillfälligt komma in. Okej, det låter väl bra eller hur? Det hela handlar om en slags motvillig acceptans att jag var tvungen att bli hemma av en eller annan orsak? Men bra karl reder sig själv herregud man är väl sig själv närmast? Har precis klivit upp från mitt 30 gradiga spa bad som ett russin, mitt favorit band The Clash byter spår men är lika vilda. Musiken strömmar ut som värsta konserten.
Ny bärs är på G, nu trivs jag som den där fisken i plurret. Vad gör man inte för att återskapa den förlorade strand feelingen. I min värld finns det höga berg och djupa dalar, precis nu är jag i det paradisiska mellanlandet där allt är på mina villkor. Mina förlupna tankar drar åt, vad jag skall äta till kvällsmat? Så långt har jag inte tänkt? Kanske blir det nåt som jag inte alls hade räknat med?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar