Ligger fortfarande och flämtar i min sänghalm. Känner febertopparna avlösa varandra som om dom vore bittra ovänner? Febern har inte gått ned nämnvärt sedan i förrgår. Då hoppar plötsligt min fru fram och levererar den där klyschan om män och förkylning? Okej okej!
Den har jag hört flertalet gånger. Ganska tradigt men ändå. Visst det kan finnas nåt uns sanning i det? Men inget som jag vill kännas vid. Okej inom ett par dagar är jag mitt gamla forna jag igen? Ordningen är återställd allt blir som vanligt igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar