Dom tror att jag har det tråkigt?

Tja vad finns det egentligen i kolan på en urbaniserad dagdrömmare? Typ massor? Episod.2. Vi ser det vi ser vi känner som vi gör? Kan man nu inte som jag ta mig till havet där min familj är. Då får man ta havet till mig istället. Kryper lågmält ned i mitt 30 gradiga spa bad med ett gäng kalla öl, låter låtsats palmerna spela statistrollerna. Det gör dom bra. Bredvid mig har jag snacks onyttigheter och tillbehör, allt det där som behövs för en skön tripp till havet. I bakgrunden skriker min favoritgrupp The Clash ut sin social reala vrede. Som så många gånger förr. Herregud, jag tröttar aldrig på dess betong hjältar.

Just nu i denna stund, känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden? Dagens sanning. Varför då undrar ni säkert? Är han knäpp eller? Därför att jag har förtjänat min plats i detta spa bad, kliniskt fritt från skrikande ungar från upprörda tanter i pastell bikinis och skeptiska rundlagda gentlemän. Som i vissa fall befinner sig bäst före utgångs datumet. Herregud det här är verkligen livet på en pinne. Tro mig! I själva verket försöker jag bara återskapa den där magiska känslan den man kan ta på, som jag brukar känna när jag är vid havet. Klockrent.