Igår firade vi vår 17:onde bröllopsdag med allt som hör där till. Som gav en extra svung åt lördagen. Tänk ändå var åren går vart har alla åren tagit vägen? Rätt som det är hamnar man där som blir nästa steg i livet? Om ett par år i bästa fall går man i pension, om det finns några pengar kvar vill säga?
Som det ser ut nu ser det jävligt mörkt ut på den platsen. Dom örena som finns nu täcker dagens pensionärer. Men denna enorma arbetslöshet så finns det ingen som genererar nya pengar i pensionssystemet? Den dagen den sorgen? Man kanske inte ens lever då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar