Slutet på det sammanhängande?

I morgon går man in i den sista semesterveckan åtminstone den sammanhängande. Klart inte med en sprudlande glädje eller så? Som tur är har jag några veckor sparade för framtida behov? Tycker inte att det var speciellt längesedan när jag kunde glädja mig över den första jobbfria dagen? Fan vad fort allting går speciellt semestrarna. Man hinner ens knappt varva ned förrns det är dags att varva upp. Blink blink liksom?

Snacka om att sitta fast i ekorrhjulet. Huvamig så fyrkantigt, men det är ju också en del utav själva livet. Inte bara dans på rosor hela tiden heller? Åtminstone inte i min skatteklass. Tittar man lite längre bort, så kan jag allt tycka det är skönt att få börja jobba igen? Skojar inte, låter definitivt inte ironisk? Med tanke på hur många arbetslösa det finns, så känner jag mig nog ytterst priviligierad med en skapligt trygg heltidstjänst.