Bild & Ord: Unikum clowneri.

Bild 26; Verket "Unikum clowneri", av bildskaparen G.zero-T.

Det bor en clown, i oss alla. Berättade alltid, mormor. Hon var fri, och mentalt obunden. Kliniskt ren från vare sig, ramar krockkuddar och mallar. Hon umgicks, oftast med ett gäng clowner omkring sig. Dom trodde inte själva, att dom var det? Men jag visste säkert? Dom kunde, inte dölja det. Det är kanske därför, som min bildkonst. Mitt skrivande ,inte fyller några förutbestämda mallar. Inga lagar, ingenting som formar boxen fyrkantig och träig. Det är jag, evigt glad för. Tack mormor.

I slutändan, handlar nog allt om min mormor. Hennes osjälviska tankebanor, som format hela min barndom. Samt mitt vuxna liv, och fortsatta existens. Att släppa på bromsen, och se det där som inga andra ser? Som dom kanske, missar nåt i förbifarten? Min egna revolt, min frigörelse från föräldrarnas förtryck var häftig. En purple haze effekt. En sorts inre kamp, mot en yttre fiende. Ett punkigt flow, som satte prägel på mitt fortsatta liv och leverne. Som en uträknad fågel fenix, som alltid återuppstår trots dåliga odds.

Än idag, strävar jag efter att fullfölja den inslagna linjen. Att ingenting är rakt, utan det kan böja sig, bli en aning krokigt, ta andra vägar och så vidare. En livserfarenhet, som är lika starkt som det svenska urberget. Däri kan man lagra, kärnavfall i flera biljoners ljusår.

Just nu i skrivandets stund, filosoferar jag över livets orättvisor? Vad kunde gott bättre, vad kunde gått åt helvete? Oftast förtränger jag, det dåliga. För att utvinna, det som är bra ur det taskiga. Bara denna dramatik, kräver sin rätta man. Känslan är som att hoppa fallskärm, utan just fallskärmen. Men landar hel, med båda fötterna på marken. Känn, på den dramatiken?