Dagsbagatellen: Det onormala, kan vara det enda rätta?

Lider verkligen,med min älsklingsjycke Dino.Han verkligen hatar värmen.Han hatar att bada.Han hatar måndagar.Han hatar sommaren.Vi får duscha han,med tvång i kallvatten.Med jämna mellanrum.När väl värmen kommer? Om den kommer? Då letar han febrilt,efter kalla svala platser.Ibland hittar han nån.Under nåns säng,eller så.Ibland inte.Det lilla regn,som brukar komma under högtrycket.I bästa fall.Är lika med,en flugskit i universum.I det närmsta obefintligt.

Dessutom önskar man sig,ett par rejäla åsksmällar därtill.Som kanske gör,det hela lite bättre.Det rensar upp,åtminstone.Men luften,blev betydligt bättre syresatt.Något dramatiskt,som har nåt gott med sig.När värmen så väl kommer,kan den verkligen suga musten ur en.Krama skiten ur dig.Då känner man sig mer,som ett skrynkligt blött lakan.Än en som fungerar skapligt? Som dessutom har mist,vissa vitala förmågor.Att fungera normalt.Men vad är egentligen,det som är normalt i dessa tider? Jag bara frågar?

Det normala,kanske är min favoritjycke Dinos version.Eller så försöker man lägga,sig så nära sanningen som möjligt.Man får ta tillvara,på dom bra dagarna.Lika väl,som man måste genomlida dom ruttna dagarna.I slutändan,så värnar man om livet i allmänhet och i synnerhet.