Tomas Rolfhzon Ekman

15 augusti 2020

En dag i solen (En sorts personlig dikt)

En dag,när solen står som högst i zenit

när värmen,är som allra jävligaste

när svetten,skållar din innersta märg

när sanden på stranden,blir som till en helvetesglöd

i helvetes skärseld

i domedagens sista skärrade sekund

de rosa molnen,fyllda och fluffiga

inte alls finns där,på himlen som jag tänkt mig

tar jag mig en djupfrusen grogg

stor nog åt en viking,vars tunga torkat ihop

torkar svetten ur pannans,svedda veck

rättar till,den kylskåpskalla kudden i hängmattan

lägger mig i bersån,invid den evigt porlande ån

hör de avundsjuka fåglarnas hån

känner doften,av dom savande björkarnas spån

betalar av,kättjans gudars lån

snarkar in,för någon sekund

låter den ledlösa lättjan,bli en del av paradiset.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar