En dag,när solen står som högst i zenit
när värmen,är som allra jävligaste
när svetten,skållar din innersta märg
när sanden på stranden,blir som till en helvetesglöd
i helvetes skärseld
i domedagens sista skärrade sekund
de rosa molnen,fyllda och fluffiga
inte alls finns där,på himlen som jag tänkt mig
tar jag mig en djupfrusen grogg
stor nog åt en viking,vars tunga torkat ihop
torkar svetten ur pannans,svedda veck
rättar till,den kylskåpskalla kudden i hängmattan
lägger mig i bersån,invid den evigt porlande ån
hör de avundsjuka fåglarnas hån
känner doften,av dom savande björkarnas spån
betalar av,kättjans gudars lån
snarkar in,för någon sekund
låter den ledlösa lättjan,bli en del av paradiset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar