Bild & Ord: De förlorade, höghusen på höjden.

Bild 20: Verket "De förlorade höghusen på höjden", av bildskaparen G.zero-T.

Höghus, är inget ting för oss lodräta markplanare.Vi vågräta nissar! Jag om nån vet. Vem vill åka hiss, upp till molnens toppar? Man får vara glad, om hissen funkar. Skitjobbigt, när den pajar .Vi kommer ju dit, snabbare än vad vi tror. Förr eller senare, är vi där. Till pärleporten .Om man har tur? Tänk, en då vad man har varit med om en hisklig snabb utveckling. Från 60-talets familjeområden. Till nutidens blandade, kompott på olika hus.

I alla dess former, höga låga, breda, korta, parhus, kedjehus ,kollektivhus, studenthus byggda av färdiga element. Pang på, så är det klart. Snabbt uppslagna hus, i alla dess spektakulära färger. Förr i tiden, byggde dom hus som stod hur längesedan som helt. Medans dagens moderna hus, med billigt material, korta byggtider, i regel utländsk personal. Som alltid, strävar man såklart efter en hållbar framtid.

Både för sig själv, sin omgivning. Även barnens framtid, måste tryggas för att allt skall levas vidare. Allt handlar i största graden, om perspektiv. Vad är då ett perspektiv? I mitt fall, handlar ett perspektiv om att under en längre period säkerställa sin egna friskhet. Egentligen, så handlar allt om att få vara frisk fram tills döddagar. Klarar man av det, så kan man dö med flaggan i topp.