Även den här, dagen. Börjar gå, mot sitt slut. Eftersom, jag är en rutin människa. I en, positiv version. Så släcker, jag ned runt klockan 22. För att få ut, maximalt antal sovtimmar. Visst låter, det så tråkigt? Men det är, en nödvändighet för mig. Skulle inte, fungera annars. På alla, viktiga cylindrar. Utan bara, hacka fram. Som en gammal, uttjänad T-Ford. Det risken, vill jag inte. Utsätta mig för. Jag har varit med. För länge, i den matchen. Annat, var det förr. Då kunde man, festa ett par gånger i veckan. Rumla hem, efter midnatt. Sova, max ett par tre timmar. Sedan, upp i ottan. Och knega, fram till kvällen. Det var då det? Då man kunde, böja armeringsjärn med tänderna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar