Snart stängs, mitt maskineri. Ned för, i afton. Ett köttsligt lookdown. Ljuden tystnas, när som helst. Dom bullriga filtreras. Ljusen, dämpas ned. Inom en tidsrymd. Blott ett, kvant tums bort? Stängs kroppen av. Den går ned, i lågfrekventa varv. Knappt märkbara. De laddar, om batterierna. Marginalerna fylls på. Så i ottan. Vaknar åter den, gamla kroppen upp. Ur sin, behagliga sarkofag. De arma lederna, knakas åter rätt. För att åter, ännu en gång. Uträtta, sitt dagliga dagsverke. I blod, svett och tårar. Tillbaks, till det där ekorrhjulet. Som dock är, en nödvändighet. Till ett, drägligt liv. Summan blir: Utan ekorrhjul, inget drägligt liv? En annan, förutsättning blir. Att förhoppningsvis, knäcks de arma lederna rätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar