Tänk ändå, vad man är. Beroende, av ett par fungerande ben. Att för, egen maskin. Ta sig, från punkt A, till punkt B. Utan hjälp, är en hisnande skön upplevelse. Är faktiskt, ganska glad. Så länge, jag får ha mina ben kvar. Min nuvarande, sträckning. Den som, jag råkade ut för idag. Kanske, inte är livshotande? På något sätt. Men satans ont, gör det vilket som. Bara chilla, som dottern säger. Bara chilla farsan!
Ok då! Ikväll, är det åter dags. För den andra, deltävlingen i mellot. Ingen personlig favorit. Men sen, tänkte jag? Har dom, med Eva Rydberg. Va fan? Känns sisådär bra? Tja, då väljer jag nog. Att lägga, min tv tittar energi. På nåt, helt annat. Nåt program, som jag gillar. Nån klurig, deckare eller så! Det är ju det, som är så bra. Valet, är kravlöst ditt. Helt och hållit. Smaken är, som baken? Synnerligen delad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar