Som en, självspelande vaktmästare?

Som vaktmästare. Känns det som, om man alltid är i händelsernas epicentrum? En stundtals, mäktig känsla. Man rycker, i lite trådar? Lite där, lite här? Sedan får man se, vems trådar det är? Oftast, vet man det? Men ibland, rycker man i överraskningarnas trådar? Då kan, allt hända? Allt, mellan himmel och jord. Även allt, däremellan fågel. Fisk, och mittemellan. Om man, ser min yrkesroll. På ett högre plan, än så? Då är man som pilot, på en rymdfärja. Som har, kopplat in autopilot. Som ett, självspelande piano. Gör den sina, uppdrag till ljuv musik. Som en ständigt, spelande schlager. Som nöts, om och om igen. Ungefär så, ser jag på mitt uppdrag. Som en modern ninja, i verkligheten. Typ så!