Känner mig trött. I ben, och märg. Både inom, och utombords. Som om, någon släppt ur luften. Mot min vilja. Ur en, grön ballong. Jävligt sakta, och långdraget. Bara på, pin kiv? Kroppens, bokstavs energier är uttömda. Kvar är endast, några simpla stavelser. En och annan, splittrad konsonant. Nåt adjektiv, som ligger och släpar efter. Nåt prekärt verb, som gått vilse? Precis, som nåt? Som dras efter en bil. Mot dess vilja. I morgon, är en annan dag? Okej! Då kanske, allt släpper? Ny energi, fulls på. Allt blir, som vanligt igen? Eller, kommer nåt förlupet subjektiv i vägen? Allt det där, står att läsa om bland stjärnorna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar