Min utmätta, plats i sänghalmen?

Nog talat, om skador? Bla bla bla. Det kan, drabba alla? Oavsett vem. Min utmätta tid, i sänghalmen. Kommer att bestå i? Lika delar, återhämtning som rekreation. Lika delar, friskvård som medial digital närvaro. Således, man gör två flugor på smällen? När man, ändå håller på. Varför vänta? När man ändå inte, har något val? Jag gråter inte? Men det gör, troligtvis dom andra? Som är beroende, utav mina tjänster. Hur som helst, så måste man ta vara på? Denna här tiden, som stundar? Man vet aldrig, när den kommer igen? Kanske, när man minst anar det?