Tillsammans går vi in rätt i kaklet?

Det är faktiskt ganska lustigt att jag och min son är sjukt lika i vårt sätt att tänka. Kanske inget onormal eller så men ändå? Att komma fram till saker och sanningar i olika frågor. Vi plöjer igenom tankar kring världsalltet djupa funderingar kring ologiska ting och företeelser. Kort sagt vi går in i kaklet i dessa frågor som vi vänder ut och in på. Till sist kommer vi fram till någonting som vi gemensamt tror på för stunden? Som vi alla vet kan saker och ting förändras på bara nån bråkdel. Eftersom vi lever i nuet så är ingenting bestående.

När pinnstolar blir hårdvara?

Apropå fullbelagda hotell så finns det knappt inte ens en pinnstol att hyra? Känner folk i den branschen som kan konstatera fakta. Gårdagens allsvenska fotbollsmatch här på hemmaplan släppte in typ 2 500 likasinnade. På nåt sätt måste man förr eller senare återgå till det normala? Frågan är bara om när och på vilket sätt? Allt kanske inte blir som förr, troligtvis sitter nånstans i ditt inre ord som social distansering hålla avstånd och så vidare. Sånt kanske vi får leva med för tid och evigt?

Lättja den gemensamma nämnaren?

Hemma igen efter en underbar tripp till Hisingen. Ett oerhört givande besök hos goda vänner. Så himla supertrevligt. Alltid lika kul att komma till Hisingen med dess omgivande. Dottern har verkligen längtat efter sin bästis, nu är hon där en dryg vecka framåt. Frugan och jag ägnar oss bland annat åt att vårda egentiden pool häng och annat varierat häng. Med lättja som den gemensamma nämnaren. Har man semester så har man, den kan ingen ta ifrån dig?

Bland dunder brak och kvalmiga tycken?

Åskan mullrar det regnar sjukt mycket. Det kvava blir till mer syrerikt, men övergår igen till det kvava kvalmiga. Helt klart ett tropisk klimat som vi svenskar inte alls gillar. I och för sig gör nån det? Fördelen med regn är att jag slipper att vattna potatislandet. Ni anar inte hur mycket jag hatar att vattna just potatislandet. Herregud ni skulle bara ana? Annars går man omkring på kneget med ett ständigt leende på läpparna. Endast ett par dagars blod svett och tårar kvar. Sedan kommer den sjukt efterlängtade semestern. Fy fan vad skönt, kommer inte på några andra ord. Det var hjärtat som talade.

Ur solens kraft är du sprungen?

Äntligen kan vi få den där sommaren, som vi har längtat efter. Ständig sol inga irriterande molntussar inga solskuggor. Absolut ingenting som kan sabba beach hänget. Ärligt talat kan det bli för mycket sol fast jag är soldyrkare. Kanske har med åldern att göra man pressar inte lika länge som förr. Nu mera pallar man knappt 9 till 10 timmar, sen måste man in i skuggan för att dricka öl. På tal om öl denna gudagåva till oss jordbor, så dricker jag denna dryck allt för sällan. Vilket såklart är synd. Ska försöka skärpa mig i sommar.

Sanningen finns där bakom nästa krön?

Sanningen kanske är den att man aldrig är på rätt plats vid rätt tillfälle? Slumpen ödet eller tillfälligheterna? Oftast är man nån helt annanstans. Lite out of space! Just med mina nyplockade kantareller, så var jag faktiskt på rätt ställe vid rätt tillfälle. Plötsligt händer det som med den där trisslotten? Mina tjejer är för närvarande ute och rider, vilket helt klart är på rätt plats vid rätt tillfälle. Min jycke Dino är inte alls sugen att gå ut, möjligtvis då bara för en snabbare kisspaus. I det här klimatet ödslar jag bara den energin som absolut är nödvändig. Att gå till kylen för att ta en öl eller till soffan. Resten av energin tänker jag förbruka för nästa veckas sista skälvande arbetsinsatser.

Vår bästa tid är nu?

Vår bästa tid är nu, kanske låter som en sliten klyscha? Men visst är det så för utom klyschan då. Vår bästa tid är nuet, som troligtvis varken blir bättre eller sämre än för närvarande. Naturligtvis så har man slängt bort onödigt många "vår bästa tid är nu stunder" eftersom man kanske inte har mognat förrns fram tills nu? Som ett ädelt vin som bara blir bättre och bättre. Än har jag minsann inte passerat bäst före datumet, än hänger jag med i matchen. Men bävar för den dagen då så inte är fallet. Den dagen den sorgen, en sliten klyscha väl värd namnet.

Kantareller med kvalitetstid?

En klart lysande dag så här långt. Cyklat och hälsat på min äldsta dotter på en snabbfika. Plockade kantareller på hemvägen. Väl hemma slank min moster med man in på en snabbfika. Stekte mina kantareller och fixade en macka, ett litet tilltugg innan grillningen om nån timma. Allt det där under en strålande klar himmel. Senare i kväll skall mina tjejer till stallet. En tjejgrej dom emellan. Samt lite egen kvalitetstid med jycken Dino. Troligtvis slänger jag nåt getöga på EM finalen i fotboll mellan England och Italien?

Bland solluckor och osorterade kallingar?

Idag lördag har det varit en blandad vädermässig dag, med regn hagel sol moln sol luckor och annat som tillhör den flerskaliga väder skalan. Således varken hackat eller malet, som osorterade kalsonger som ovikta strykfria skjortor på ett pärlband. Som fel sorterade strumpor i periferin. Herregud så livet kan vara vara. Ibland är det upp och ner, annars är det som felvända pannkakors scenarion. Men så är livet på en pinne? Vilken sanning. Varken mer eller mindre.

Politiska mål och malanden?

Oftast föds man in i sitt politiska tänkande. Så även jag? I en hårt arbetande arbetarfamilj, där sossarna har varit det självklara valet. Så även idag. Min ideologi är den samman nu som då. Allt annat känns fjärran ifrån min åsikter. Min morfar var en äkta moderat som hatade allt vad sossarna gjorde? Men inte jag. Än idag finns det bara ett fungerande parti, fast kanske i en något modifierad form. Nu för tiden måste kanske man måste bredda sina mål, att närmas sig dom andras alternativ för allas bästa? Vilket kanske inte är så himla lätt som det låter?